Irre är en kaninälskare av stora mått. Idag tog jag nya bilder på de små och det var nästan omöjligt att få någon bild utan en belgare i bakgrunden. Han är så försiktig med dem men de blir alldeles blöta av hans fuktiga nos. Inte lätt att vara en mycket liten kanin. 

Den största ungen vägde 189 gram igår. 

Den helfärgde bebisen

Mini-Barbro

Å så minstingen. Den lilla fisen vägde 140 gram igår. 

Det är inte bara hos mig det tillverkas bebisar. 

Min goda vän Stina som bor i Umeå, har en underbart fin rexkanin som heter Sally. Sally blev parad några dagar efter Barbro och jag och Stina har sett fram emot att bli "kaninmormödrar" ungefär samtidigt. Om Barbros bebisfödsel och efterföljande arbete med ungarna har gått enormt smidigt, så var det inte fullt lika smidigt för Sally och Stina. Sally fick nämligen inte mindre än tolv ungar, mot Barbros fyra!

De flesta som får så stora kullar hos sina kaniner låter antingen naturen ha sin gång eller så "kullar de bort" några ungar. Dvs de avlivar några stycken för att underlätta för honan, då kaniner bara har åtta spenar.

Nu har Sallys ungar sån tur att deras matte är en djurvän av rang, som verkligen inte låter bebisar hamna under de andra och dö, om de är friska och fina individer. Inte heller avlivas några småttingar "bara för att". Nej, här är det att kämpa för överlevnad som gäller.

Frågor om hur man gör på bästa sätt ställdes därför till de som har mer erfarenhet och Stina fick rådet att dela på ungarna i två "bon" och växla dessa två bebishögar hos mamman, samt att stödmata de minsta. Detta har gått över förväntan och alla ungarna växer och lägger på sig. Sally är en jätteduktig mamma och Stina en jätteduktig extramamma. Alla Sallys ungar lever och verkar må mycket bra, trots att de flesta verkar anse att stödmatning och stora kullar är ganska hopplöst. Stor eloge till Stina som inte ger upp i första taget!

Inte nog med att de överlever och växer på bra, de är också väldigt fina och varierande i färg och teckning. Här är en bild på de enfärgade

...och de dalmatintecknade

Alla bebisar var för sig. Bilderna är klickbara om ni vill se bebisarna i lite större format.

Hur fina som helst! Om jag är sugen? JAAA! Mitt problem är att jag liksom hade tänkt mig att kanske ha, till storleken, lite mindre kaniner och eventuellt då avla mer på wienertecknade om jag ska ha fler. Rexkaniner är ju inte direkt den minsta rasen. Jag får klura på den. :)

Om ni vill följa Sallys ungar lite närmare finns en tråd på kanin i fokus som finns att läsa här. Annars kommer jag definitivt att skriva lite mer senare om hur det går.

Dessa ungar är renrasiga rexar och de flesta kommer att vara till salu, om någon är intresserad av att ge en eller kanske två kaniner ett gott hem.   

Jag hade ju bestämt mig för att behålla en unge ur Beanie och Criollos kull. Det blev den naturfärgade satinen. Hennes namn blev Beanies Lilla Tazza De Vil. Hon är sannerligen helt underbar. Roligt att ha en naturfärgad hamster för första gången också.

Topaz av Solsjäl håller också på att utvecklas till en riktig skönhet. Hennes päls och färg är verkligen underbar!

Sen är det då min superfina Aurum av Solsjäl. Han var den enda av bebisarna jag behöll som inte är satin... jag skulle egentligen inte behålla en enda satinpälsad då jag har så otroligt många och det blir svårt att hitta någon att para dem med... MEN så kan det gå.

Till saken hör att Aurum dessvärre utvecklat svansknyck och dessvärre inte kan gå i avel. Jag som verkligen fått fram en helt fantastisk liten hane. Han har allt. Pälsen är underbar, färgen är ännu mer underbar och temperamentet är fantastiskt. Så, jag är inte helt nöjd med att han ska flytta men jag har inte så mycket till val. Kan de inte gå i avel har jag tyvärr ingen plats. Särskilt inte då jag dessutom behåller alla pensionärer här hemma. 

Som tur är ska Aurum flytta till en vän till mig. Han kommer inte så långt bort med andra ord och jag vet att han har det bra. 

Det har varit rena babyboomen här hemma. Gulds småkanarier växte upp och blev supersnygga. Den bruna dog tyvärr strax efter att ha blivit flygfärdig men de två ljusa klarade sig och den ena har hunnit flytta hemifrån. Hur läckra som helst är de med sina små bruna tecken och smörgula färg.

Guld har en ny unge kläckt och kanarien Agata har en fin bebis.

Här är den som flyttat till en jättetrevlig tjej som heter Josefine. 

här är den jag behållit själv, som bara har en brun fläck på bakhuvudet. 

Undulaterna Kiwi och Filip har en stor kull i holken. Sju stycken kläckta och ett åttonde ägg kanske på gång. I så fall är det beräknat att kläckas idag men det blir ofta så att de sista äggen hamnar lite avsides och kanske inte alls blir något. Då jag bytte i holken igår kändes dock ägget helt ok och verkade varken uttorkat eller skadat.

Bilden är nån dag gammal men man ser alla bebisarna där.

Sen är det som vanligt en himla massa hamsterungar överallt! Polka har en superfin kull som kan börja hanteras idag och som jag får ta och uppdatera om senare då jag tagit lite bilder. Toscas ungar är leveransklara sen i tisdags och den kullen är verkligen superfin. Tre rexar blev det av åtta ungar och färgerna är bara för härliga.

Jag har också en fantastiskt söt liten tjej här på besök för tillfället. Simone heter hon. En svartsköldpadd hamsterhona som eventuellt bär på rexanlag. Hon är här för att paras med min silver pearl rexhane, Freddie. Lite trögt går det dock att hitta brunsten på henne men det ger sig nog. Jag har en känsla av att det kan vara iväll det bär av! Simone härstammar från Exentrion's Hrai Hroo som föddes i kullen innan min Iowhai. Freddie är Iowhais son, så det blir en del gener från de underbara Exentrion'shamtrarna i denna kull, vilket gör att jag definitivt vill ha en själv bara det blir ungar!

Sen är det då förstås mina småkaniner! Barbro fick fyra underbara små liv den 12e april. Tre av dem är wienertecknade och har alltså lite spridda vita fläckar. Wienerteckningen hör ihop med blå ögon, så eventuellt kan någon av de små ha blå ögon. Jag ska eventuellt behålla någon av dem för vidare avel och då försöka hitta en wienertecknad hane/hona att para vidare med för att kunna få helvita blåögda. 

Vem jag i så fall ska behålla står ännu skrivet i stjärnorna. Den utan wienerteckning är ju också helt fantastisk, så det kommer att bli svårt.

Här är mina små ögonstenar!

Jag har varit förbaskat seg på att uppdatera bloggen på sistone. Mycket för att jag haft så mycket att göra med alla djurbebisar här hemma. Jag bestämde mig dessutom för att starta en facebookgrupp för alla gamla och nya bebisköpare, samt de som bara råkar vara allmänt intresserade. Där har jag uppdaterat allt jag orkat om hur ungar vuxit och blivit till. Alltså har bloggen fått stå tillbaka lite. 

Idag har jag tid över. Jag håller på att sluta med en medicin jag behövt äta i lite över ett år och just den här medicinen ger mig en hel del utsättningssymptom. Jag får yrsel, svettningar och mår illa om jag anstränger mig, så att jobba är inte att tänka på. Särskilt inte biten att köra bil med yrsel till jobbet. Sen kanske det inte är sådär värst trevligt att gå runt och stirra konstigt på kunder i butiken heller då jag måste koncentrera mig så hårt på grund av att hela världen snurrar.    Följdaktligen ligger jag hemma och gör så lite som möjligt.

För någon vecka sen tog jag bilder på mina gossar. Det är helt galet att se hur mycket snö det var då. Nu finns nästan ingen alls och Irre har börjat ha problem med var han ska kissa. Han är ju nämligen van vid att kissa i snö och uppsöker närmaste snöhög för att kunna göra ifrån sig. 

Arrak kan nog komma att bli lite ledsen också. Inget snörullande förrän nästa vinter. Irre har inte begripit riktigt var morbror egentligen håller på med...

Vad livet skulle kännas tomt utan dessa vackra killar!

I slutet av mars var vi på vinthundsträff. Eftersom mina hundar NÄSTAN är vinthundar, med tanke på att jag vid båda hundköpen egentligen skulle ha borzoi, så gick det givetvis bra för oss att haka på.

Irre hade en jämrans tur. Han hittade en ny bästis. Hollandse herdershonden Dollar. Dollar är ungefär en månad äldre än Irre och holländarna är ju väldigt lika belgarna i det mesta. Alltså fann de varandra direkt. Språket och sättet att leka på var klockrent.

På första bilden håller whippeten Izor koll på de båda "barna".

Irre vet ju att man inte ska haka upp sig på bara en kompis utan även ge andra en chans

Jag älskar att mina killar är såpass välanpassade att de går att släppa med andra hundar utan problem. Här är en bild på alla hundar som deltog i träffen. Härligt med ett helt gäng supersnälla hundar som umgås!