Idag tog jag bilder på Inkas trea och sexa. Båda bor i Malvas holk nu, eftersom sexan aldrig fick någon mat av sin mamma och trean plötsligt blev bortstött av henne. Övriga fyra ungar tar hon hand om.

Det här är sexan, till min stora förtjusning blir det en grön liten. 

Trean, det syns inte överdrivet mycket om man inte är van vid att titta på undulatungar men den här lilla krabaten är plockad. Det syns mindre nu när h*n fått lite fjädrar som döljer att dunet är borta över ryggen. Ungen har blivit mycket lugnare och tryggare nu också. Det var säkert hemskt att få för lite mat och att bli plockad. Ont måste det ha gjort.

Trean var så söt när h*n knaprade på mitt finger.   

Inka kommer tyvärr inte att få fler kullar. Det känns jättetråkigt eftersom hon är en fantastiskt vacker fågel som får superfina ungar. Det är bara inte värt det. Alla ungar bör få en god start och jag tycker inte att man ska avla på djur som är dåliga föräldrar. Undulater finns det ju heller ingen brist på här i världen, snarare tvärt om.

(24/12, redigerar detta inlägg eftersom det visat sig att Inka inte alls är en dålig mor. Mer om det här.)

Av de fyra par som jag satt i häck under hösten har två av dem lyckats bra. Alltså hälften. Det är något att tänka på innan man kommer på idén att häcka sina fåglar. 

Dessutom har jag i princip alla ungar förhandsbokade sedan ett tag tillbaka. Det känns bra, då man vet att ungarna får goda hem.

Jag kommer att i största möjliga mån försöka att alltid häcka ett eller ett par beprövade par tillsammans med de oerfarna, för att ha en chans att flytta över ungar till en duktig hona om något går snett. 

Jag är glad att Malva inte har något emot att få ett par adoptivbarn.